YOGA

För mig är yoga kvalitetstid för både kropp och knopp. Tid där mitt inre och mitt yttre kan mötas i ett tryggt och hållet space. Ett inre rum, som jag själv skapar genom rörelse, stillhet, meditation och andning. Yoga och meditation har funnits med mig under många år nu och jag är dedikerad till att det ska fortsätta i den riktningen. Vi trivs tillsammans! Jag upptäckte ganska snart att jag med yogan som redskap kunde nå både djupare och bredare i utforskandet av kroppen. Stretch, rörlighet, balans, uthållighet, kondition, vila och återhämtning. Allt under ett och samma tak. Något som min kropp svarade väldigt bra på.

***

Min nyfikenhet för olika yogaformer växte. En åtta veckors kurs i kundaliniyoga, blev en språngbräda för mig. Där mötte jag på moment som eldandning, rotlås, olika mantran, mestadels sittande, halvt sittande och liggande övningar. Jag märkte ganska fort vilken injektion av energitillförsel den formen av yoga gav mig. Trots att inte fokuset, nödvändigtvis, var på en massa olika fysiskt utmanande positioner. Kundaliniyogan kändes som en slags “inre träning”, av bland annat andningsmusklerna. En ovan, men härlig upptäckt och upplevelse som gav mersmak.

***

Hathayogan blev nästa hållplats på min yogaresa. Variationerna mellan de mer flödande och dynamiska rörelserna och de lugnare föll mig i smaken. Hathayogan erbjöd en palett av olika ”färger” att prova och blanda mellan. Flödande och sammanhängande rörelsesekvenser, till mer uppdelade där rörelserna/ positionerna hålls längre mellan bytena.

Lekfullheten på de klasserna med den läraren jag gick mestadels för, bidrog till en djupare avslappning och känsla av lätthet i utövandet. Som jag själv brukar säga när jag leder yogaklasser: “Det är okej att skratta på yogaklasser!” . Jag upplever hathayoga i sig som så väldigt bred och mångsidig. 

***

Följ din yoga

Som komplement till den ibland väldigt dynamiska yogan som hatha eller ashtanga, blev jag till slut vän med yinyogan. Till en början upplevde jag mig mest rastlös och frustrerad i utförandet av yogaformen. Jag var van vid ett högre tempo. Mer fysisk prestation. Slutligen förstod jag att jag missuppfattade syftet och känslan med yinyoga. I yinyoga ligger inte fokuset på att jobba med musklerna på samma sätt som i de andra yogaformerna som jag praktiserade. Här var bindväven (Fascian) i fokus. Den kom jag bara åt genom längre hållna positioner i avslappning och en annan lyhördhet för kroppens signaler. Genom att våga ”släppa taget” och följa med rörelsen djupare.

I yinyogan kom jag också i kontakt med ett register av känslor, på ett djupare plan, som ibland ventilerades under utförandet. Återigen, lite ovant då, samtidigt väldigt befriande och skönt. Prestigen fick sitta i baksätet och ge plats åt annat under dessa klasser. En yogalärare sa en gång till mig att: ”den yogaform du avskyr mest är oftast den du behöver allra mest”. Det visade sig stämma med yinyoga.

Yogan i sig har lärt mig mycket om mig själv. Bland annat att det är okej att stanna upp lite längre på en och samma plats, innan man far vidare. Både på yogamattan och i livet i allmänthet. Att försöka att lyssna till och följa kroppens signaler tydligare, istället för att förhandla med dem, för att mata egot.

***

På resans väg har min yoga vuxit och mognat mer för mig. Genom att själv gå på kurser och klasser för egen tränings skull. Men även genom att leda andra. För mig är yoga mycket mer än bara de praktiska övningarna. Det är ett förhållningssätt till mycket. Mer som ett sätt att försöka att möta livet. En påminnelse om att lyssna till det som ibland inte uttalas verbalt. Läran om att mycket kommunicerar snarare i form av känslor, förnimmelse, kroppsminnen, tankar, intuition och framför allt i tystnad. Bortom brus och yttre faktorer. Där känner, hör och följer jag min yoga!

Följ din yoga!