personlig utveckling

Allting är i ständig förändring. Våra sinnen, vår hjärna, våra kroppar, våra relationer, vår dagsform, vår hälsa och vår energi. Ja! allt, utan hänsyn till vad vi tycker om det. Utan behov av att behöva värderas av vårt tycke, så är allt i ständig förändring.

***

Min egen resa inom personlig utveckling satte fart ordentligt år 2008. Året då jag som först kom jag i kontakt med ordet självkänsla för första gången. Jag trodde nämligen att självkänsla och självförtroende var samma sak. Självförtroende, en persons känsla och tycke om sig själv kopplat till sina prestationer. Självkänsla, känslan av värde för sig själv, oavsett sina prestationer. Självledarskap blev också en kär följeslagare därefter. Läran om relationen jag har med mig själv. Självkännedom och medvetenhet. 2008 var också året som jag valde att vräka min “inneboende” som snyltat på min gästvänlighet länge nog. Nämligen stoltheten. Den där självdestruktiva sorten. Den som trott på fraser som “Ensam är starkast”. “Ska något bli gjort så får man göra det själv”. “Våga inte lita på någon”. Offerkoftan var skräddarsydd och hjärnspökena hade öppet hus sju dagar i veckan.

***

Men var det verkligen så att det var JAG själv som trodde på alla dessa mindre trevliga saker? Eller hade jag fått “lära mig” att de stämde in på beskrivningen om mig? ATT dessa tankar och känslor om mig själv hade byggt bo i mig, var på ett intellektuellt plan förståeligt. HUR de uppkommit. Händelser och livserfarenheter som har spelat stor roll i skapandet av dem. Men behövde det innebära att de var sanna för det? Kanske behövde inte förståelsen för ATT och HUR vara synonymt med VAD de definierade mig som. Den insikten ändrade mycket inombords. 

***

Tänk om jag kunde skaffa mig kunskap om hur jag själv kan påverka, skapa och manifestera något annat för mig själv. Skapa nya vägar i hjärnan. Tänk om jag kunde skaffa mig redskapen och kunskapen för att göra nya definitioner om VAD eller vem jag är. Tänk om jag inte alls behövde vara ett offer under omständigheter. På min resa inom personlig utveckling, lär jag mig mycket om mig själv. Om både mitt lilla jag och mitt stora jag. Jag bär dem båda med mig och behöver värna och vårda dem likvärdigt.

***

Jag räds inte mina rädslor och vill heller inte låta mig styras av mina hjärnspöken. Det finns så mycket liv att leva! Att dela med mig av mina livserfarenheter och kunskaper och verktyg som jag samlat på mig, känns rätt i mig.